Det finns ju de som säger att en ska lämna jobbet på jobbet och inte ta med sig jobbet hem, det är ju egentligen en ganska enkel sak i ett gatukök om en nu inte har något ansvarsområde som handlar om annat än att servera kunder, nu är det så att jag inte har det så jag brukar kunna ha lämnat jobbet själsligt redan trettio minuter innan vi gått därifrån.
Häromdagen och några andra dagar har det varit lite annorlunda.
För låt säga ett halvår sedan så låg jag och sov så sött i min säng, drömde goa drömmar i sommarnatten, plötsligt ändrar drömmen karaktär. Jag befinner mig på jobbet, ensam, arbetskamraten har inte dykt upp, ett sällskap kommer fram till luckan och beställer 17st tunnbrödsrullar med räksallad i, eftersom jag är driven att göra ett snabbt och bra jobb så kämpar jag på som inni helskotta, stressar upp mig och fullföljer ordern. Däremot tycker kunderna att det tagit för lång tid så de kör en springnota.
Häromdagen så var jag till trots sjuk och sängliggandes, dessvärre så drömde jag även då om jobbet, jag drömde jag fick en hjärtinfarkt, en företagsgranne som jobbat som ambulansförare fanns som tur var på plats dock. I alla fall, mitt i tumultet så kliver en kund över min kropp, snubblar, reser sig upp och försöker påkalla min arbetskamrats uppmärksamhet för att beställa hamburgare och fler kunder står och ropar att de också vill beställa. Själv vaknar jag och skrattar, för det känns inte helt omöjligt att det skulle gå till precis så.
Hur var det en dödade Freddy Kreuger???
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar