Telepatiska förmågor! Hur man beställer det man vill ha!

I mitt yrke så krävs det till viss mån en kunskap om att ställa rätt frågor för att få ett bra svar, det gäller även andra yrkesgrupper och oerhört viktigt inom forskningen. Nu är det inte forskning jag håller på med och inte heller tycker jag att frågorna jag ställer är för öppna för att greppa.

Den fråga jag ställer oftast är: Vad vill du/ni ha? Det kan även vara varianter av den frågan, så som, vad får det lov att vara? Vad önskas?

Ibland ger jag gästen helt fria tyglar och öppnar med, jag är redo, du/ni kan beställa nu!

Väldigt ofta så kommer det helt rätt svar, alltså, kunden/gästen säger rätt upp och ner vad den vill ha. Men nästan lika ofta får man hjälpa kunden att hitta rätt.

Ett exempel från idag.

Jag: Hej och välkommen, vad får det lov att vara?

Kund: En mosbricka!

Jag: Bara mos, eller vill du ha någon korv till?

Kund: Nä, inte korv, jag vill ha köttbullar, lingonsylt, brunsås och räksallad.

Kunden får ju såklart detta, men det är ju knappast en mosbricka längre och det måste väl vara bekvämare för kunden också att slippa alla uteslutningsfrågor för att närma sig det slutgiltiga målet. Det måste ju vara enklare att säga vad det är man vill ha från start.

Jaja, det är inte så farligt när det är så enkelt som i exemplet ovanför, det är jobbigare när kunden säger att den vill ha en nittio, vilket jag tolkar som en nittiograms hamburgare med bröd, men kunden menar en nittiograms hamburgare med bröd och ost, mos vid sidan av och västkustsallad.

Som sagt, det gäller att ha telepatiska förmågor om man ska tro på vad kunden säger, eller så får man helt enkelt leka 20 frågor in infinitum.

Toaborstar måste vara dyra!

Vi har på jobbet en kundtoa, därinne har vi såklart toaborste och annat som man gör rent toaletten med.

Häromdagen så såg jag inte toaborsten där, jag vet med mig att jag inte kastat den så jag frågar om min arbetskamrat om han kastat den, vilket han inte gjort.

Så, någon kund har alltså tagit toalettborsten med sig efter att ha varit på toaletten. Alltså, visst att vi håller dem fräscha och byter ut ofta och så, men jag skulle ju knappast plocka med mig en toalettborste från ett etablissemang, inte heller från någon annan.

Vi har inte heller sett någon bära iväg med den så de har lagt ner den i något för att smuggla ut den.

Ja, mycket ska man få vara med om innan man biter i den sura toaborsten :-)

Kunden/gästen har alltid rätt!

Vi jobbar på sättet att kunden själv får välja vad och hur den ska äta. Alltså, vill den ha en halv kokt, halvkokt korv och en halv grillad, halvgrillad korv på hälften grovt och hälften ljust bröd, att ätas med kniv och gaffel så får den ju självklart det. Med ett leende och med glädje till och med.

Däremot så måste ju kunden/gästen kunna svara på de enkla frågorna om vad de vill ha utan att bli sura. 

Exempelvis om de vill ha en kokt korv i bröd med en kula mos på, så ska ju frågan om senap och ketchup klaras av att svara på utan att få ett utbrott med förståsigpåröst i falsett utropandes "NI SOM JOBBAR MED DET HÄR BORDE FAN HA LÄRT ER VID DET HÄR LAGET ATT DET SKA VARA SENAP PÅ KORVEN OCH KETCHUP PÅ MOSEN, VILKA PRISER SEDAN, ERA JÄVLA OCKRARE"

Jag förklarade såklart med lugn röst att alla vill ha på olika sätt så det är bättre om vi frågar, men det ville han ju såklart inte lyssna på.

Övriga nyheter är att vi haft inbrott, verkar tydligen ha varit en del andra inbrott på gatukök och pizzerior runt om i stan och i grannstäderna, kanske händer hela tiden. Jäkla trist att börja dagen så och svårt att ställa om sig till normal standard efteråt. Men men, det är väl så det ser ut...

Senap på korven och ketchup på moset! Annars jävlar!

Skatt och annat med egenföretagande!

Alltså, igår kom det in två kunder, de var väldigt nyfikna på vem som ägde gatuköket numera och att det var skönt att se en svensk där. Jag sa att det är samma ägare sedan sju år tillbaka. De blev då lite förnärmade och sa.

-Jasså, det är utlänningen som äger fortfarande och så får en svensk jobba!

Jag blev så jävla arg att jag inte riktigt kunde hålla käften, chefen stog bakom och hackade sallad, men jag pallade inte deras sätt så jag påpekade:

Att allt görs vitt, inga svarta pengar, all skatt betalas och företaget har AAA i kreditbetyg. Vi anställda är anställda med bra villkor och vi skattar våra tjänade pengar. Vad spelar det då för roll vem som äger företaget, han är för övrigt svensk medborgare och hans barn är endast svenska medborgare. Företaget och vi personalen betalar mer i skatt än vad du tjänar...

Jag höftade men jag tror knappast att de tillsammans tjänade mer än vad vi skattar och momsar varje månad. Troligast tjänade de inte så mycket som vi skattar på en månad på ett år.

Varför i hela helvetet skulle ursprungslandet på en företagare med ett friskt växande företag vara så ofantligt viktigt... Bajs så arg på dumskallar!

Tack för bajsdoften era jävlar!

En snigel tack!

Det har varit körigt ett tag nu, först sjukdomar hos oss ordinarie sedan så blev den nyanställde sjuk efter första dagen. Nu verkar det som den nya ändå vill jobba, men tyckte det var så jobbigt att ringa, skämmigt eller något sådant vad det verkar. Vi är förstående människor så vi låter henne ta den tid hon behöver innan hon börjar jobba.

En av oss ordinarie flyttar däremot så nu blir vi en kort ändå ett tag innan vi hittar schemalösning för oss, kommer bli tight detta när bebis är på gång, men på något vis får det lösa sig, de första 10 dagarna är säkrade i alla fall då han som slutar går sista dagen 1maj.

I övrigt så tänkte jag informera er om vad en snigel är för något i gatukökssammanhang. Det är en smal korv i bröd med en kula mos ovanpå. Detta liknar då en snigel då korven och brödet är kropp och moskulan är snigelns hus.

Jag tror bestämt jag måste fotografera lite mat och lägga ut på bloggen också, men jag hinner ju aldrig fota på jobbet :-)

Tjosan

Idag hände det då till slut, vi verkar ha hittat en ny medarbetare som vill arbeta.

Framför allt är medarbetaren som vi andra inte så pretentiös och tänker att det är ett skitjobb att arbeta i gatukök, en del andra vi testat har mest varit rädda för att hantera grepptång och mat.

Grejen med gatukök är väl som med alla andra yrken, en fr göra det bästa av situationen. När jag ändå är där så vill jag ju göra det bästa av vad jag har att arbeta med för att göra gästen glad och nöjd. Detta är ju inte alls så svårt som en kan tro, det är ju bara att se till att planera framtagandet av varor så att det går snabbt och enkelt att tillaga. Le mycket, skoja och prata. Jag kan vara stolt över att vi har så många stammisar, jag kan vara stolt över att arbeta där jag arbetar för att jag och vi gör vårt bästa, med de verktyg vi har på just den platsen.

Det är inte ett glamoröst arbete, men det är ett arbete. Det är inte ett överdrivet välbetalt arbete, men inte heller ett dåligt betalt arbete.

Det krävs inte någon direkt utbildning för att klara av arbetet, så länge en visar att en vill och kämpar lite så kan arbetet till och med bli behagligt. Om en däremot ser ner på arbetsuppgifterna så blir det jäkla tråkigt.

Men, nu har vi nog hittat vår nya medarbetare, det har varit en jobbig resa med många som inte sett det som något viktigt att vara snabb i sin service, inte vågat ta i en tång, stått som handfallna när det städas. Nu har vi hittat en som vet hur en städar, vågar ta i en tång, frågar och gör saker på eget bevåg. Vi hoppas att hon också visar en stolthet i att göra maten precis så god som vi är vana att servera den utan fusk.

På denna not så tar jag kvällen och ser fram emot en ledig dag i morgon

Det där med gäster och kunder!

Vi har det väldigt bra på jobbet, våra gäster och kunder är oftast väldigt trevliga, hövliga och allmänt välartade. Det är inte bara att slänga ut korvar till anonyma hungriga människor, vi ligger så till att vi har bra med lunchstammisar och vissa av våra gäster åker flera mil någon gång i veckan för att äta hos oss, de kommer från kranskommuner och vi har ett par som åker från Arvika till Karlstad minst en gång i veckan för att de älskar vår mat.

Vi är väldigt stolta över dessa och vi pratar med dem som om de vore våra vänner, vilket de till mångt och mycket också är, dessa glada människor gör vår dag och vårt lönekuvert. Resultatmätning är ju en enkel sak för oss, omsättning ökar och leenden på gästers läppar ökar, något mer behöver egentligen inte mätas, det skulle vara effektiviteten bakom disken då, men där är vi jäkligt sammansvetsade och snabba, vi försöker ju ändå se till att det blir ännu mer effektivt hela tiden, men det var egentligen inte det jag skulle skriva om nu.

Någon gång ibland kommer det in lite speciella människor, som vi också försöker skoja och prata med, för, som sagt, det är så vi arbetar. En av dessa var väldigt speciell.

Han kommer in och skojar friskt om att det bara är invandrare som arbetar i svenska gatukök numera... Vi skrattar såklart och biter ihop, kanske han skojade... Efter att han har ätit klart, drar han loss med världens högsta rap, harklar upp en loska och spottar på tallriken.

Där vid det, så tröttnar vi, och min arbetskamrat sm frågar om allt är ok, om han behöver hjälp. Gästen svarar att nej, det behöver han inte, i Sverige tackar en för maten på detta viset, men det kanske inte invandrare kan förstå.

En annan gäst, påpekade att jag, inte betedde mig svenskt, eftersom jag pratade och skojade samtidigt som jag lagade mat och serverade den.

Min arbetskamrat, född och uppvuxen i Turkiet frågade mig om jag upplevde det som att svenskar rapar och spottar efter de ätit färdigt, sedan också om jag påverkats något i mitt sociala sätt av invandrare och därför pratar och skojar eller om de bara är fulla av skit som vill påstå så korkade saker om människor levandes innanför Sveriges gränser.

Jag svarade att de var fulla av skit såklart.

Men som sagt, det är väldigt få som beter sig så, så vi står ju såklart ut, men måste en göra det?

Rap och fis, spott och spe, snacka om att en är nöjd för en macka!

Pöbeln kan i alla fall läsa!

Det är tur att de gör det enkelt för oss helt okunniga i vad en kan använda stark senap till.

Utan märkningen hade vi säkert stått som fån och bara stirrat på förpackningen.

#trams #livetinnanförluckan

Smeta inte senap i ögat!

Freddy comes when you sleep!

Det finns ju de som säger att en ska lämna jobbet på jobbet och inte ta med sig jobbet hem, det är ju egentligen en ganska enkel sak i ett gatukök om en nu inte har något ansvarsområde som handlar om annat än att servera kunder, nu är det så att jag inte har det så jag brukar kunna ha lämnat jobbet själsligt redan trettio minuter innan vi gått därifrån.

Häromdagen och några andra dagar har det varit lite annorlunda.

För låt säga ett halvår sedan så låg jag och sov så sött i min säng, drömde goa drömmar i sommarnatten, plötsligt ändrar drömmen karaktär. Jag befinner mig på jobbet, ensam, arbetskamraten har inte dykt upp, ett sällskap kommer fram till luckan och beställer 17st tunnbrödsrullar med räksallad i, eftersom jag är driven att göra ett snabbt och bra jobb så kämpar jag på som inni helskotta, stressar upp mig och fullföljer ordern. Däremot tycker kunderna att det tagit för lång tid så de kör en springnota.

Häromdagen så var jag till trots sjuk och sängliggandes, dessvärre så drömde jag även då om jobbet, jag drömde jag fick en hjärtinfarkt, en företagsgranne som jobbat som ambulansförare fanns som tur var på plats dock. I alla fall, mitt i tumultet så kliver en kund över min kropp, snubblar, reser sig upp och försöker påkalla min arbetskamrats uppmärksamhet för att beställa hamburgare och fler kunder står och ropar att de också vill beställa. Själv vaknar jag och skrattar, för det känns inte helt omöjligt att det skulle gå till precis så.

Hur var det en dödade Freddy Kreuger???

42 eller hur en läser tankar!

Vid det här laget så tycker jag att det är onödigt svårt att läsa tankar, att styra yngre arbetande män till en hundrafemti med ost och att få hans 8 medhavda arbetskamrater att välja samma sak är en styrka i sig, inte en superhjälteförmåga, men ändå.

Varje dag tampas jag med att försöka mig på jeditrix då kunder står och beställer en korv, ingen mer information alls har jag att gå på, jag frågar vad för korv och får svaret en vanlig korv. Det är vid den punkten jag börjar med att vrida huvudet lite som jordens axel är lutad, hoppas att det gör att jag kan penetrera kundens hjärna för att där se en bild på en tjock med bröd. Men det finns ju fler variabler med i spelet, det kan ju vara annat än bröd till, till exempel mos, stripps, en kombo eller rent av en special med hälften hälften plus räksallad.

Men det är klart, jag har bara arbetat med detta i tre år, en kanske behöver längre tid på sig för att fullständigt kunna läsa tankar.

Andra säger jag vill ha en nittiburgare! Detta har jag tre gånger tolkat som att kunden velat ha en nittiograms hamburgare med bröd, så jag frågar såklart om kunden vill ha allting som ingår på den vilket den har velat. När jag sedan sträcker fram underverket så har kunden stirrat på mig, men jag menade ju en nitti utan bröd men med mos... ...

Ni ser, det är inte en enkel sak detta att tro på vad kunden säger, vi har ju lärt oss att ställa frågorna, menar du en nitti med bröd, menar ni, en kokt, grillad, tjock, chorizzo med mos, stripps, kombi eller special osv osv osv, men det är så jäkla jobbigt att tankeläsning borde gå att lösa å det snaraste.

En korv är ibland bara en korv!

Livet bakom luckan är allt annat än enformigt.

Som jag tidigare skrivit så gillar vi kunder och gör ju så mycket som möjligt för att tillgodose deras behov, det finns en del roliga beställningar dock, självklart tillgodoser vi dem med ett leende och socker på körsbäret.

1) 

Kund -Jag vill ha en kokt special utan mos! 

Jag -Ok, du menar att du vill ha en kokt med bröd?

2)

Kund -Hej har ni kebab här?

Jag -Ja!

Kund -Då tar jag en kokt med bröd!

Det finns gott om liknande, men det värsta jag fått är ändå som min inledning till bloggen beskriver.

Kund -Hej jag vill ha en grillad med bröd och ketchupen vid sidan av!

Hej hopp!

Relativa relationer och frågetecken.

Häromdagen kom en kund och vad jag tror var hans flickvän/sambo/fru in.

Mannen lät inte kvinnan prata och tog beslut om vad hon skulle äta.

Mannen
-För dig räcker ju en korv med bröd,  i ska ju äta om 4h. Själv tar jag en special med räksallad och tjockkorv.

Kvinnan
-Jag vill nog ha något mer.

Mannen
-Nej, en korv med bröd räcker åt dig.

Sättet han domderade på, kändes obehagligt, jag blev illa till mods. Mannen hade så hårt sätt att vara.

Nu vet jag ju inte om kvinnan trivdes med detta eller om de pratat innan, men det kändes inte så.

Det är ganska ofta äldre par som handlar, då brukar det vara vice versa, frugan som bestämmer åt mannen, eller ja, föreslår mat till honom, så kanske jag läste in för mycket. Men jag har kvinnliga vänner som haft svåra relationer med domderande män, kanske bara är mitt bagage.

Funderingar och relationer innanför luckan.

Gatukök och flex!

Idag började jag sent och fick gå hem tidigt, det hör inte till vanligheterna, men ibland så kan en göra det.

Det är lite speciellt att arbeta så nära på en arbetsplats, speciellt då vi alla är föräldrar. Mitt barn har varit dålig ett par dagar och sambon har varit hemma, men det tär på mig att inte alltid kunna vara hemma. Samma sak blir det för de andra arbetskamraterna. Det är då som kamratskapen och empatin är som bäst.

När det behövs och är lugnt så kan en gå hem tidigare. Det kostar å andra sidan att en släpper hem de andra ibland så det blir rättvist.

Så måste en göra på små företag, över huvud taget tror jag, det blir om en ska räkna hårt på det, lite bättre timlön, men det är billigare än att ha en lön till att betala ut, utan att öka effektiviteten eller omsättningen.

Effektivitet är ett ledord hos oss, vi kör med ett kaosartat system då alla har koll på alla, vi tar upp till 20 beställningar åt gången. Det gör att kunden får sin mat mycket snabbare än om vi skulle ta låt säga två eller tre åt gången. Men... Det vi istället gör är att koncentrera oss på helheten och inte på detaljerna.

Vi tänker bara grundbeställningen och minns de sakerna, innehållet frågar vi efter hand rätterna blir klara. Smidigt, och kunden får alltid rätt mat, snabbt.

Alla våra kunder är inte vana med detta och hakar upp sig på senap eller ketchupdetaljerna. Det känns ibland som att de tror att de själva kommer att glömma vad de vill ha för tillbehör på sin mat.

Men, men. Nu ska jag vara ledig i ett par dagar och ta hand om barnet. Ni kommer få några anekdoter under dessa dagar också såklart.

Må er korv alltid ha varmt bröd!

Det första inlägget!

Detta inlägg tilldelas ungefär ett "Hello world".

Jag testar med andra ord lite för att se hur det kommer att se ut, eftersom jag tidigare inte haft någon direkt erfarenhet av bloggandet.

I alla fall, jag skrev en kort beskrivning av vad som kommer att dryftas i bloggen, men här följer en kanske bättre beskrivning.

Jag arbetar som sagt i ett gatukök, arbetet är väldigt omväxlande, vilket kanske för många av er är svårt att tro, men så är det. Varje kund är unik och för det mesta rolig att ha med att göra, det finns några få som inte är roliga att ha att göra med, men de kan en omvända. Att omvända en kund som kanske haft en usel dag till ett leende är egentligen ingen konst, det gäller bara att lyssna och sälja in något positivt i det hela. Detta kanske låter syniskt, men det är nog mer en självbevarelsedrift för mig, det är lätt att dras in i det negativa då kunderna, i alla fall hos oss, verkligen vill få fram och berätta om hur de mår.

Ett exempel, kund kommer in och är arg på sitt barn för det bråkat, barnet stönar såklart med vad det vill äta, pappan eller mamman blir då ännu mer frustrerad. Här är det enkelt att bara bryta in och bryta av, enklast är att se, kunden, säga hej till barnet. En kan se om barnet har något motiv på sina kläder, Lego, Star Wars eller annat, och påtala det tuffa i det, eller fråga något om det. Enkelt och alla blir lugnare, för jag, chefen i situationen har visat att jag sett dem och ska ta väl omhand om dem, det fungerar såklart inte alltid, men förvånansvärt ofta.

Så det var dagens smakprov :-)

Må alla era korvar vara goda!